Jag kan liksom inte få den där lägenhet ur huvudet. Den som vi var och tittade på. Nu vrider jag och vänder på allt för att jag tror att vi kommer att trivas så bra i den lägenheten även om den är 50 kilometer från mamma och pappa. Men det ger mig bara en ursäkta att få sova hemhemma oftare än vad jag gör nu.

Diskmaskin fanns där, fatta lyckan! Bastu också, in i lägenheten, fatta lycka där också. Och det är ju inte alltid man får de två sakerna och en jäkla hiss på samma skit, eller har jag fått allt på bakfoten? För jag har nog aldrig hittat en sån där fab lägenhet med såna grejs. Mama Hanna goes nuts. CRAAAZY