Alltså, jag är på gränsen att hoppa i bilen och köra dit för att stampa sönder deras telefoner, kasta ut deras datorer från balkongen, köra fram och tillbaka på Tobbes PS3 eller så tar jag och ger bort allt. Förstnämnda skulle ju ge dem en tankeställare och kanske ett liv tillbaka. Och såklart gråta som 2 små flickor.

Lovar att om Tobbe klagar på julafton att han är för trött kommer jag ta en fet och tung stekpanna och smälla den på hans huvud. Just saying! Ska man prompt stanna kvar även i om det är dagen före julafton och spela får man ta konsekvenser, så är det bara.

Så nu måste jag planera om hela jävla skiten. Hatar det. Hatar att alltid måste planera om, blä! Men nuförtiden så blir jag inte alls förvånad över någonting mera, så det blir som att bara bita ihop och gå vidare med livet. Jag är så trött på att förvänta mig något när jag vet att jag i slutändan bara kommer att bli besviken. Man lär sig med åren. Men tack till alla nära och kära ändå! ♥

Nu har jag klagat färdigt. Imorgon ska vi julstäda, jag och dottern. Funderar ännu på om jag ska attenda skolans julfest eller ta jullov redan ikväll. Imorgon ska jag tvinga Angelica att hänga med oss, och hoppas att hon inte har planerat någonting. Sedan hoppas jag även att Tomas fixar badtunna!!!!! Pliis.

Jag har inte surat hela kvällen lång. Jag har t.ex köpt en väska åt mig, because I deserve it. Fått en tidigt juklapp av svärmor, älskar den. Pratat och förstått att alla män fungerar likadan, ville då lägga mig ner på golvet och böla i fosterställning. Och Yasmines sovrutiner är bra igen. Skönt.

Från Dress Like Marie.
Älskar väskan!