Jag har väldigt svårt att lita på någon till hundra procent, men när jag gör det så då litar jag på dem så mycket att det inte är klokt. 18 år på stickan och jag kan inte säga att jag nu har det all figure out, att jag nu bara har vänner som faktiskt är riktiga vänner. För det har jag inte.

Självklart har jag ett par stycken som faktiskt finns där i vått och torrt, de som inte säger vidare allt jag har berättat, de som man kan ringa till bara för att liksom.

Men jag tror aldrig att man någonsin kan vara riktig säker på om en person går att lita på förrän man har tagit chansen och testat. Såklart finns det människor som man ser rakt igenom men så finns det de som man inte riktigt vet med. Jag däremot blev för några dagar mycket klokare- Jag blev anklagad för någonting jag inte hade gjort och även dragen in i något patetisk tjejbråk som jag bra kunde ha klarat mig utan. Men vad lärde jag mig denna gång?

Att ta avstånd från människor jag en gång har blivit "lurad" av. Second chancecs, they don't ever matter, people never change- känns det som.

Känns lite sisådär eftersom jag hade så höga förhoppningar och trodde så mycket bra om dessa människor. Men jag klarar mig, det gör jag alltid.