I skrivandes stund känner jag mig så tom och ledsen. Jag är ledsen över att saker och ting är som det är, så jävla ledsen och led allt att jag känner att det är nu som det är dags att slänga bort telefonen, bokstavligen och stänga ut världen.

För dessa dagar som har gått har det varit jag som har blivit utstängd och varken vetat in eller ut. Det som har mest tagit ork, svett och tårar, det som har kämpats för femtiomiljoner gånger håller sakta men säkert på att rasa ner och jag kan inte göra någonting annat än att stå och se på. Det ni, är vad som pågår i mitt liv just nu. På en dag vände allt upp och ner, förjävligt.